Kärlek är något alla behöver. Oavsett om det är kärlek från en familjemedlem, vän eller sin pojkvän/flickvän, så är det otroligt viktigt. Känslan av att bara veta att man alltid har någon vid sin sida. Att alltid ha någon där som går att prata med, som försöker förstå även om det är svårt. Är det inte underbart?
När det kommer till kärlek till en annan människa, i mitt fall min pojkvän, så är det otroligt stort och tryggt. Jag personligen har fäst mig så vid min pojkvän att jag inte vet vad jag hade gjort utan honom. Han är alltid den som finns där när man är ledsen, alltid den som får en att må bra. Det är han som får mig på bra humör, även om jag är arg och vill visa min ilska. Han vet att han är det finaste jag har. Jag skulle aldrig göra något för att göra honom ledsen, jag skulle aldrig göra något för att förstöra vårat förhållande. Åh vad jag har det bra! Så måste man väl få säga? Att man har det bra, att man är lycklig. För det är jag verklig. För några månader sedan hade jag aldrig kunnat tro att det skulle bli såhär. Allt är så otroligt underbart.

Jag tycket att vi visar för sällan hur mycket vi gillar/älskar varandra. Hm, ja.. Det tycker jag verkligen. Hur ofta säger vi till våran familj/våra vänner rakt framför de hur mycket vi tycker om dom? Man tänker de ofta, typ "fan va mamma&pappa är bäst" eller "åh, va bra kompisar jag har!". Tänk om man skulle säga de direkt till personen istället :) Vad allt hade vart mycket kärleksfullare och bättre då.

Detta blev rätt löjligt, men ibland måste man bara skriva av sig. För det är såhär jag känner och tycker. Min åsikt. Och visst ska man få säga/skriva sin åsikt? :)
När jag kommer hem till min pojkis sen så ska jag visa hur mycket jag tycker om honom, hur mycket han betyder för mig. Fast det kommer bli väldigt svårt, det går nämligen inte att beskriv!
Åh vad jag är lycklig!