Det är ju inte det lättaste att se sin vän må sjukt dåligt. Eller bara veta att hon mår dåligt.. Det känns långt in i hjärtat. Ögonen blir helt vatten fyllda och man vet inte vad man ska ta sig till. När något man haft nästan hela livet bara försvinner sådär. Även en hund kan byta allt för en. Jag kan själv inte förstå hur det känns. Eftersom jag aldrig vart med om det. Jo visst, min gammelmormor har dött. Och ibland kan jag må så sjukt dåligt pga det. Men hon var inte med mig varje dag. Hon mötte inte mig vid dörren varje gång jag kom hem. Såna saker som är en självklarhet ena dagen, andra dagen är det inte det längre. Det är inte en vana längre att säga "hej selma!" när man kommer hem. Jag tycker så jäkla synd om dig Julia. Jag är sjukt ledsen för att hon inte finns längre. Och då är jag bara en kompis. Men du, som levt med henne nästan hela livet, fyfan.. Kan inte tänka mig hur det känns för dig.

Julia, du vet att jag alltid finns här för dig. Du kan prata med mig om vad som helst. Vill bara att du ska må bra, och det vet du. Du är det bästa jag har och jag vill aldrig förlora dig!